Hanna

Hej!

Det var ett tag sen, men nu händer det grejer förstår ni.

Vi sätter upp musikal i skolan som har premiär om typ 4 veckor, dessutom sätter jag upp show i valdermarksvik med premiär om 5 veckor och inför den repar vi i stort sett varje dag. Dessutom ska man hinna fokusera på skolan för att sluta tvåan, så visst är det lite körigt, men samtidigt gillar jag det. Mitt liv behöver inte vara lagom, och det är det inte just nu.
Så på grund av allt detta blir nog bloggandet lite sämre nu den kommande tiden, bara så ni vet.

Men då kan ju ni passa på att boka biljetter, KRAM!

Godmorgon, imorse vaknade jag av att solen sken in i mitt rum. Underbart!

Nu ska jag ge mig av till tandläkaren och sedan blir det hem och PLUGGA.
Mitt påsklov kommer i stort sett bestå av teori-plugg. Så jag är ledsen om jag kommer att vara osocial, men i slutänden kommer det nog vara värt det!



Gillade dagens morgon-utsikt.

Nu ska jag en gång för alla förklara varför jag INTE tänker/vill söka till idol.
Och speciellt till pappa som är envis med att jag borde söka.

Säg emot mig om jag har faktafel. 

Det är mycket man inte förstår eller lägger märke till när man sitter hemma i tv-soffan och kollar på det underhållande tävlingsprogrammet Idol. Ska jag vara kritisk så tycker jag faktikst att man blir LURAD när man ser programmen. Så är det dock med de flesta underhållningsprogram.

För dom som inte vet, så finns det alltså minst två "jurys". Först går man till en Jury där dom kollar om du är rätt för tv-programmet. Antingen, är det för att du faktiskt har potential att vinna programmet, eller så är det för att du har det rätta utseendet som intresserar folk och som "säljer" i tv-rutan, eller så är det för att du är så sjukt dålig så att du kommer att göra bort dig i tv, vilket är väldigt underhållande, eller så är det för att du är galet bra helt enkelt.
Bara det tycker jag är oetiskt.

Jag tror det är så att man måste ta sig egenom den första juryn för att ens få en chans att träffa den riktiga juryn, ni vet, "Baggarna".

När jag sökte, lite smått för skojs skull, till talang för några veckor sedan så fick jag reda på mycket som jag inte visste.
Ni vet den där kön utanför talang som alla glatt springer in ifrån när dom "plötsligt" öppnar dörrarna? Den finns inte. På idol finns den, det vet jag, men inte talang.
Vi blev efter ett tag tillsagda att ta på oss jackor och ta med våra grejer för att filma då dörrarna skulle slås upp och då vi glatt skulle springa in. Vi blev tillsagda att vara glada och gärna skrika att vi skulle vinna.
Det här gjorde vi om ca 5 gånger för att vi inte var tillräckligt glada.
Vi fick även låtsas att vi skulle upp på scen. Dom ropade upp vårat namn och då skulle vi glatt/nervöst springa ner till scenen. Egentligen gick vi och ställde oss i ett rum och väntade på att det var klart. Så när dom "ropar" ut folk till scenen, det är det inte på riktigt.

Men självklart måste man göra såhär för att det ska bli bra tv. T.ex. "så ska det låta" skulle inte alls vara detsamma om man spelade in programmet så som man uppfattar det. Som artist i "Så ska det låta" får man lämna in en repertoar på ca 30 låtar som dom sedan kan använda sig av i inspelningen. Men det tycker jag är helt okej, annars skulle programmet i sig vara ganska ounderhållande.

Men förstår ni nu vad jag menar med att man blir lurad framför tv:n? Man tror att det är som det man ser, såklart. Men egentligen är det ganska mycket som ligger bakom det hela. Man gör allt för bra tv, för att få mycket tittare och det hela är väldigt kommersiellt. Värst är Idol, det kan jag absolut tänka mig.


Folk brukar ibland fråga mig varför inte jag söker till Idol. "Du sjunger ju bra, varför söker inte du till Idol?"

Jag tänker inte söka till Idol. Det är inte alls rätt forum för mig. Nu tänker ni kanske "men hon sökte ju till talang!", men jag anser inte att talang är samma grej. Visst juryn blir säkert tillsagda vilka som ska gå vidare där, men det är mindre kommersiellt. Där letar man åtminsonde efter en talang. Det är lite mer ödmjukt. Nästa år tänker jag söka till talang, på riktigt. Där kan jag vara den jag är och göra min grej, musikal.

I Idol går väldigt många "pajaser" eller falsksjungande människor, som tror att dom är bra, vidare från den första Juryn för att dom sedan ska göra bort sig inför tv-juryn. Det tycker inte jag känns bra. Jag undrar hur det känns  att sitta i den juryn och ta med folk för att dom är dåliga och för att det ger många tittarsiffror?
Tänk vad glad denna falsksjungande människa faktikst blir, dock helt i onödan för att sedan bli dissad av den "riktiga" juryn.

Idol är INTE ute efter att hitta en artist!! Idol är ute efter att göra bra TV och att få höga tittarsiffror, det är det ända. Till skillnad från andra program som t.ex. "Jakten på julia" ett auditionprogram där man faktiskt var ute efter en bra musikalartist!

Hela Idol är så sjukt kommersiellt, där man får skriva under kontrakt för att man inte ska prata illa om programmet, utan alltid tala positivt om det.


Se er omkring i artistvärlden, hur många kommer inte från Idol? "Idol-Erik" "Idol-Ola", dom är ju som stämplade. 
Samtidigt är det väldigt många som lyckats att jobba bort "Idolstämpeln". Artister som sedan gjort annat, skrivit musik, tävlat i andra program, eller jobbat med något annat. Jag talar t.ex om Agnes, Måns, Tove osv.

Hursomhelt så vill jag verkligen inte söka till Idol.
Jag ser dock inte ner på folk som gör det, jag tycker att ALLA som tar sig dit är jättemodiga!
Men jag själv skulle aldrig göra det, alla är vi olika.
Visst skulle det kanske vara roligt, mest för att se hur det går till.
Men annars vill jag inte söka, det handlar inte om att jag inte vågar, utan det handlar om att det inte är rätt forum för mig. Jag tycker samtidigt att programmet är sjukt kommersiellt och oetiskt. Det görs allt för mycket narr av människor.

Dock har jag inte problem att kolla på programmet, det är fortfarande underhållande, det tvivlar jag inte på.
Men att söka dit är inte min grej.

Jag tycker att det är så ballt att slå som artist via den riktiga vägen. Genom en utbildning, genom att man jobbat hårt och kämpat sig fram. Det är artisteri! Den riktiga vägen. Den önskar jag att jag lyckas gå en vacker dag. För visst vill även jag bli framgångsrik som de som vunnit Idol, men dock inte via samma väg.

Alla har vi våra drömmar, håll fast vid dom, släpp dom aldrig. Är din dröm att vinna Idol, sök! Tveka inte, det beundrar jag. Men min dröm är inte att vinna Idol. Så är det bara.